Kallejanka satt på en planka och ropade såhär:

Nu sitter jag äntligen här, med alla distraktioner bortplockade ur mitt liv en efter en och där kvarvarande relationer bygger på en ömsesidig respekt. 2024 har varit ett långt år där människorna i mitt liv en efter en har blivit ställda mot väggen; Visa mig den respekt jag förtjänar eller försvinn, har i grunden varit den svansföringen som jag har använt mig av. Mitt liv är väldigt mycket mer ensamt efter allt detta men jag har så oerhört mycket mer utrymme att göra det som mitt hjärta brinner för; skapa musik, utöva yoga, ägna mig åt självreflektion, kontemplation och meditation, skapa den ordning runt om kring mig som min personliga utväckling kräver samt värna om de människor tillför glädje och harmoni i mitt liv.

Efter ett liv där oerhört trasiga och/eller självupptagna idivider har tillåtits av mig berätta för mig vad jag är förmögen till, vad jag inte klarar av och vem jag är har jag en gång för alla satt ned foten och låtit mig guidas av parollen; 'we are subjects to manipulation, to the extent that we cannot set limits for our self'.

När man börjar sätta tydliga gränser gentemot omvärlden så försvinner de människor som inte har ens bästa för ögonen väldigt snabbt. I mitt fall har det lett till en något ensam tillvaro, men vad är egentligen en relation värd där alla involverades bästa inte tas hänsyn till.